Ibland.

Alltså, när man är långt där nere i skiten nånstans o trampar. Ni vet vad jag menar? Då allt känns skit. När det känns som om man aldrig mer ska få på ett flin. Då är det så jävla skönt att ha en ren o skär humorkälla till vän. Så mycket humor, rent ut sagt, som jag upplevt detta dygn vet jag inte när jag upplevde sist. Först muntrar den där Magnus Betnér upp en till max i nästan två timmar, så kommer man hem och showen bara fortsätter. Den håller på än fanimej.
Tack som fan!

En naken karl. (foto: Cathrine Edvall)